Dessa kilon!

Jag har försökt skriva ett inlägg flera gånger, men fastnar hela tiden! Men nu tänker jag bara skriva ner det som dyker upp i mitt huvud och så får inlägget bli som det blir. Annars kommer jag skriva, ända och skriva hela natten ;p

Jag har ett problem och det är att jag vill gå ner i vikt men tycker det är så otroligt svårt och motstå allt gott. Min största last är godis och efter det kommer dricka. Jag älskar alla olika forger och fäger när det gäller godiset. Jag vet att jag borde undvika sådant för annars kommer jag aldrig gå ner, men det är verkligen skit tufft. När jag är på affären då tänker jag för mig själv, nej jag ska inte köpa en godisbit men sen slutar det med att jag köper något iaf. För jag kommer på massa undanflykter.

Jag vill gå ner i vikt för att må bättre och få tillbaka energi. Vill orka leka och busa med Kevin utan att känna mig trött och seg. Jag vill kunna klä mig i det kläderna jag tycker är fina utan att känna magen välla över som en jäst deg. Jag vill kunna känna mig fin och även kunna känna mig fin inför Micke! Micke säger att jag är fin som jag är :) men ändå. Vill göra det här för min skull...

Ibland kan jag fråga Micke om han tex vill ha en godisbit om vi har det hema och han kan säga nej utan problem, men sen är han smal också och har inget behov och gå ner i vikt heller. Och så säger han men ta du en godisbit!? Jag både vill, men ändå inte! Jag hatar att äta godis, dricka läsk el dylikt utan Micke för då känner jag mig som värsta tjockisen som bara "måste" ha något. Om Micke också äter då har jag inte lika mycket ångest även om han  är smal och kan äta så "gör det inget" men och äta själv, det är jobbigt.

Efter förlossningen "tappade" jag 17kg. Men har ungefär 12kg kvar som jag måste jobba på själv. Men jag vet inte när? eller hur jag ska gå tillväga?! =( Jag tänker hela tiden för mig själv, då ska jag börja äta nyttigare och röra på mig och så. Men kommer inte till skott.

Jag vet att man måste försöka ta tag i det, för snart har jag dubbelt så mycket kilon att jobba med och det kommer jag knappast vilja! :/

Måste få en spark i röven och ta tag i detta, nu eller aldrig ;-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0